Våran söta lilla Agnes finns inte hos oss mer.
Igår kväll somnade hon in endast 5 månader gammal.
På körd av en farlig bilist i mörkret på kvällen den 17 sept 2008
En liten dikt:
Till Agnes
Du var här på jorden
en liten liten stund
Och nu har du fått dig en sista blund.
Vidare har du vandrat
dit änglarna bor.
Där är du nu i lycka
en lycka som är stor.
Där kan du nu leka
utan faror i mörkrets slöja.
Där kan du springa
på ängens gröna bölja
Alltid kommer du att finnas
i mitt hjärtas vrå
Och längre fram i livet
kommer vi mötas,vi två
Vissängen Onsdag 17:e sept 2008 kl:22.45
Agnes finns inte mer.Våran älskade lilla solstråle finns inte mer. Hon blev bara fem månader gammal och hon var fortfarande som en liten kattunge.
Hon var en ganska modig ung dam,nja modig,kanske inte,snarare nyfiken.Hennes jamande var mer som små pip,stämbanden strejkade tydligen.Men det var så gulligt att höra att;-Nu vill jag komma in;- Nu vill jag ha mat;-Nämen hej,är du här? Det var ungefär så jag tror att hon resonerade. Hennes kramgohet och kelighet gick inte av för hackor. Jodå,när hon själv ville,på sitt katt-vis. Hon kurrade och spann så dant att jag kallade henne för Curry ibland. Hon låg ofta på en när man tittade på tv och det hörde till ovanligheterna att man hörde vad som sas på tv:n. Hon hade en bra plats däruppe på övervåningen i tv-rummet.Hon låg så fint i fönstret,där fanns gott om plats.En och annan mal som lockats i mörkret till lampskenet,fångade hon och glufsade i sig. Kunde aldrig förstå mig på Agnes då,hur kan dom där insekterna vara goda?Kanske en kattdelikatess,vem vet?
Katter är ju nattdjur,vilket märktes ganska tydligt på Agnes vissa kvällar. Då var hon så busig och lite putt för att hon inte fick vara ute och leka.Oftast så var det stört omöjligt att låta henne vara i sovrummet,så vi stängde dörren så fick hon resten av huset för sig själv. Men hon var nog så kelig på morgonen. Men ibland och allt oftare på senare tid låg hon kvar på sin plats,på sin filt när Marre steg upp på morgonen. Bäst trivdes hon givetvis i sängen,varmt och skönt där.
Hon var också en väldigt duktig liten tjej. Gick alltid på lådan,kom när man ropade hennes namn och klöste klorna på den inköpta klösbrädan. Sedan en tid tillbaka så hade jag börjat gett henne vuxenfoder,för hon åt ju så mycket.Hon sprang väl av sig och lekte för det mesta.
det är så fruktansvärt att jag inte kan sluta gråta.Men jag tröstar mig och intalar mig själv att hon dog snabbt.Hon behövde inte lida. Det kan jag med säkerhet aldrig veta,men inga yttre skador tyder ev. på att det gick snabbt. Men det var ett jävla arsle som körde på henne. Våran älskade lilla Agnes,hon var ju så liten och så ung.
Vila i frid här på Vissängen.
Agnes finns inte mer.Våran älskade lilla solstråle finns inte mer. Hon blev bara fem månader gammal och hon var fortfarande som en liten kattunge.
Hon var en ganska modig ung dam,nja modig,kanske inte,snarare nyfiken.Hennes jamande var mer som små pip,stämbanden strejkade tydligen.Men det var så gulligt att höra att;-Nu vill jag komma in;- Nu vill jag ha mat;-Nämen hej,är du här? Det var ungefär så jag tror att hon resonerade. Hennes kramgohet och kelighet gick inte av för hackor. Jodå,när hon själv ville,på sitt katt-vis. Hon kurrade och spann så dant att jag kallade henne för Curry ibland. Hon låg ofta på en när man tittade på tv och det hörde till ovanligheterna att man hörde vad som sas på tv:n. Hon hade en bra plats däruppe på övervåningen i tv-rummet.Hon låg så fint i fönstret,där fanns gott om plats.En och annan mal som lockats i mörkret till lampskenet,fångade hon och glufsade i sig. Kunde aldrig förstå mig på Agnes då,hur kan dom där insekterna vara goda?Kanske en kattdelikatess,vem vet?
Katter är ju nattdjur,vilket märktes ganska tydligt på Agnes vissa kvällar. Då var hon så busig och lite putt för att hon inte fick vara ute och leka.Oftast så var det stört omöjligt att låta henne vara i sovrummet,så vi stängde dörren så fick hon resten av huset för sig själv. Men hon var nog så kelig på morgonen. Men ibland och allt oftare på senare tid låg hon kvar på sin plats,på sin filt när Marre steg upp på morgonen. Bäst trivdes hon givetvis i sängen,varmt och skönt där.
Hon var också en väldigt duktig liten tjej. Gick alltid på lådan,kom när man ropade hennes namn och klöste klorna på den inköpta klösbrädan. Sedan en tid tillbaka så hade jag börjat gett henne vuxenfoder,för hon åt ju så mycket.Hon sprang väl av sig och lekte för det mesta.
det är så fruktansvärt att jag inte kan sluta gråta.Men jag tröstar mig och intalar mig själv att hon dog snabbt.Hon behövde inte lida. Det kan jag med säkerhet aldrig veta,men inga yttre skador tyder ev. på att det gick snabbt. Men det var ett jävla arsle som körde på henne. Våran älskade lilla Agnes,hon var ju så liten och så ung.
Vila i frid här på Vissängen.
Vissängen Torsdag 18:e sept 2008 kl:8.34
Varför just du min söta lilla ängel?Jag gråter och gråter,det tar aldrig slut.Allting omkring mig påminner mig om dig,min lilla vän.Inatt vaknade jag efter halvslummer och tänkte ;-gud vad skönt,det var bara en dröm!! En sekund senare dök den bistra sanningen upp. Du finns inte mer.Jag vill att du ska vakna och att du ska springa omkring och leka som förr. Men du ska få en fin plats här på Vissängen.
Vill bara att du ska vara här.Jag hör dig hela tiden men det kan bara inte vara du.
Jag vet att pappa kommer att ta hand om dig,min lilla Agnes.Varför kunde jag inte få ha dig kvar? Du var ju så liten och så ung. Jag lever i förhoppning att du inte led. Allt gick snabbt och smärtfritt.Min lilla vän,min lilla Curry.
Nu ikväll har vi begravt Agnes alldeles vid syrenerna vid hängmattan där hon älskade att vara. I en fin liten kista som Marre gjorde med ett kors och texten R.I.P. Med blommor från trädgården,de få som finns kvar.
Fy fan,varför ska det vara så svårt? Varför är det så orättvist?
Vill bara att du ska vara här.Jag hör dig hela tiden men det kan bara inte vara du.
Jag vet att pappa kommer att ta hand om dig,min lilla Agnes.Varför kunde jag inte få ha dig kvar? Du var ju så liten och så ung. Jag lever i förhoppning att du inte led. Allt gick snabbt och smärtfritt.Min lilla vän,min lilla Curry.
Nu ikväll har vi begravt Agnes alldeles vid syrenerna vid hängmattan där hon älskade att vara. I en fin liten kista som Marre gjorde med ett kors och texten R.I.P. Med blommor från trädgården,de få som finns kvar.
Fy fan,varför ska det vara så svårt? Varför är det så orättvist?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar